Öppenhet

På senare tiden har jag upptäckt att många utav mina vänner och andra människor i min närhet vet mer eller mindre om mitt intresse för bdsm och mina fetischer. Och jag har inte mött en endaste negativ åsikt om det, visst det är många som inte delar mina intresse och åsikter angående allt detta, men de har ändå en viss nyfikenhet och finner det intressant.
Det roligaste är ju ändå de som faktiskt erkänner lite blygt att de delar många utav mina tankar och fantasier. Men aldrig har vågat/fått möjlighet att prata om det, minst ju själv hur det var för mig i början, nu e det ju sjukt längesedan men jag minns ändå.
Det som dock oroar mig lite är de som säger en sak men tänker en hel annan, finns säkert de som tycker jag är helt sjukt i huvudet och äcklig.
Många har säker det senaste läst om rättsfallet som varit uppe i Skåne om den 36 åriga mannen och den 16 åriga flickan som just hade haft en bdsm session över en helg och varpå hennes mamma anmäler mannen när hon kommer hem och upptäcker dotterns märken.
Jag tycker det är djupt tragiskt hela historien. Han borde aldrig ha träffat flickan och det pågrund av hennes unga ålder, han borde ha vetat bättre.
dock kan jag inte låta bli att tycka att det är lite "synd" om honom för det går inte att bortse från att det inte är den 16åriga flickan som har anmält honom hon tycker inte att han har misshandlat henne, hon vidhåller att hon ville allt som han gjorde med henne och att det var okej. Dom hade pratat igenom allt innan och hon var fullt medveten om vad det var som skulle hända. de hade stoppord som hon valde att inte använda.
Det många glömmer är att i slutändan så har bara den som är dominant makten så länge den som är undergiven väljer att överlämna den till honom/henne. Så vem är det som egentligen har makten i slutändan?

Tänk er själva om du och din pojkvän/flickvän har sex en kväll, på skoj så smiskar din partner dig så hårt över skinkan att du faktiskt får ett blåmärke. Eller att partnern håller fast dig så hårt som du älskar när denne gör att du får ett blåmärke. Dagen efter står du i duschen på det lokala badhuset, din kompis ser dina blåmärken och du försöker förklara bort det med en liten lögn. du ser att denne inte tror dig men glömmer det lika fort.
Dagen efter när du och din partner äter frukost så knackar det på dörren och polisen hämtar din partner för att din kompis har fått för sig att denne misshandlat dig. En rättsprocess inleds och åklagaren hävdar att du inte vet bättre vad som är okej eftersom du tidigare har haft ett självskade beteende och åtalar din partner för misshandel. Även om han frias så kommer Ert sexliv att blottas för hela samhället, och personen du älskar kommer oavsett dom att ses som en person som misshandlar sin partner.. hemskt? ja. Men det är mer eller mindre detta som har hänt.

(värt att kommaihåg är att jag personligen oftast är den som är undergiven)

Skriv gärna en kommentar och berätta vad ni tänker och tycker. Oavsett om ni håller med eller är helt emot min åsikt.