Novell

En av mina närmaste vänner vackra j skrev en novell som jag fick lov att lägga här. Den är otroligt fin, ingen kan trolla med ord som hon.


I min nacke skriver du med vass penna, snirkliga bokstäver.
Vackra ord om rosor och dess doft.
Min nacke doftar svagt av varma rosor nu.
Du tar fram dina oljefärger och målar med tunga penseldrag,
landskap längs min rygg, din andedräkt blåser som sommarvind över målade kullar, fält och åkrar.
Mina höftben målar du med fuktig pensel, med känsla och lätta drag, en akvarellmålning,
Över min mages sammetslena hud skriver du med tjock svart tusch. Vackra ord i kaligrafi, skrivstil.
Orden hänför min kropp med orientaliska gudars kroppar & jag kan känna doften av av främmande kryddor.
Trumslag mot min nakna hud, en känsla av att vara i trans.
Skinnet knottrar sig när du målas svindlande mönster längs mina nyckelben.
Du viskar att min kropp är din målarduk och att mina tankar är din palett.
Du målar mina tankar på min kropp.
Tvingar mig sedan upp ur min njutning, min trans, av dina händers konstnärliga resa över mig, genom mig.
Du ställer mig framför spegeln och låter mig se mina egna drömmar, fantasier & tankar, på pränt på min nakna hud.
Kropp och tanke, exponerad.
Mer naken än såhär har jag aldrig varit.
Jag vill bara försvinna.
Samtidigt slår mitt hjärta så hårt & fascinerad står jag kvar. Hänförd.
Nästan nuddandes mitt öra viskar du varmt att allt som är jag är vackert.
Du visar sagorna & landskapen. Du drar fingrarna över illustrationerna du fångat mina tankar i.
Fryser lite.
Men den heta luft du andas ut millimeter från din konst värmer min hud och ger mig en annan slags rysningar.
Det brinner feber i din blick när du sakta sveper den över mig och mina tankar.
Dina läppar brinner när du berättar vad du ser, snubblar nästan på orden.
De andra i rummet, betraktarna, dina elever.
De nickar beundrande och mumlar förförda när du med min kropp som redskap förklarar vad konst och vackert är.
Betraktarna.
Deras oerfarna blickar målar också historier. Hetsiga fumliga historier.
Du korrigerar dina elever med en enda blick, en mästares blick.
Du ser deras amatörmässiga fantasier på min hud.
Suddar ut dem en efter en och säger varmt men strängt att;
"Innan man behärskar teorin får man inte lov att befläcka duken, det blir inte konst då utan bara kladd."
Generade blickar & lite skam i rummet.
Du vänder dig från mig och går bort till den enda möbeln i rummet, en stor gammeldags griffeltavla.
Du delar ut läxor, skriver prydliga men vanliga ord med vit krita.
Uppmärksamma kunskapstörstiga elever skriver ivrigt ned varje ord i sina svarta läderinbundna böcker.
Jag står och tänker att de är som hungriga barn, suger i sig varje droppe näring till sina svältfödda fantasier.
Jag kan inte låta bli att undra om någon av dem kommer bli lika stor som du.
Jag tvivlar, men vet att det bland dessa människor kan sitta en framtida utövare av den äkta konsten.
Jag fryser lite, tittar på fliten.
Kan knappt vänta på att betraktarna skall lämna vindsvåningen.
Då tar en annan del av konsten vid, en nivå dina elever inte nått ännu.
Jag står då mitt i rummet på slipat trägolv, du tvättar av bläcket, färgen, bokstäverna och sagorna med en svamp & varmt vatten.
Tills det bara är suddiga bitar kvar av mina tankar. Vid det laget brukar även de nya tankarna i mitt huvud ha hunnit bli suddiga.
Ser inte mycket längre, vet inte om det beror på skymningen, eller skuggorna som de nära hundra stearinljusen kastar omkring sig
i detta stora och nu mycket stora rum.
Jag ser inte mer.
Jag hör dig i närheten, men jag vågar inte röra mig.
Får inte röra mig.
Jag har varit din palett i tre timmar nu, borde klara att stå still lite till.
Men något trotsigt börjar röra sig inom mig, panik.
Borde verkligen stå still och lyda min mästare.
Lyssnar, men det är tyst.
Tyst och mörkt.
Alla ljus har blåsts ut.
Det är bara mörker och total tystnad.
Såhär brukar det inte vara.
Hör steg.
Plötsligt hör jag dig säga: "Du är min duk, men när konstnären lämnar sin ateljé stannar verktygen kvar."
Sedan stängs en dörr och två lås vrids om.
Jag vet inte var mina kläder är.